Möten i tredje rummet

Det är lätt att bli hemmablind och ta saker för givet i vardagen. Genom att ha en medvandare, göra mentala kartor, vägbeskrivningar och naturupplevelseplan så kan du synliggöra allt som finns i din omgivning, tillägna dig platser och drömma fram en ny relation till din närnatur.

Vägbeskrivningar i naturen

Föreställ dig att du vandrar från ditt hem till en plats där du vanligtvis brukar vara om dagarna - beskriv vad du ser, hör, upplever, vilka dofter som du känner längs vägen och landmärken som har blivit viktiga för dig.

Gör en skiss/karta över platser som du betraktar som hemma. Reflektera över:

•Hur kom du i kontakt med platsen?

•Vem tog dig med till platsen första gången?

•Vilka känslor förknippar du med platserna?

Varje individ har sin unika syn på omvärlden, sina egna stigar och hållpunkter. Människor orienterar sig och väljer olika vägar i tillvaron.

Även om en grupp människor bor på samma plats och går längs samma vägar, så lägger man märke till olika saker. Helt olika bilder framträder beroende på vår bakgrund och våra positioner. Intressen, smak och tidigare erfarenheter styr vad man ser och inte ser i omgivningen. På så sätt skapas parallella rum.

Frågan är om det är möjligt att mötas i ett gemensamt tredje rum? Är det möjligt att vandra i en annan människas fotspår eller till och med ”walking in their shoes”?

Medvandrare

En metod för att synliggöra sådant som vi tar för givet i vardagen är att ha en medvandrare. Genom medföljande observation kan personliga vägbeskrivningar och mentala kartor över omgivningen och närnaturen framträda.

Medvandrarens närvaro gör att människor ges tillfälle att stanna upp och betrakta sig själv, sin omgivning och sina dagliga rutiner i ett annat perspektiv. På detta sätt kan man tillsammans sätta ord på en tyst kunskap som är unik för varje individ utifrån sin specifika bakgrund, men även identifiera det som förenar bortom de åtskiljande kategorierna.

Genom att problematisera våra olika utgångspunkter kan vi göra vägen och platsen både till vår egen och till vår gemensamma. Härigenom kan man överträda gränser och inträda i ett gemensamt tredje rum.

Mentala kartor

Under 1960-talet utvecklade Kevin Lynch en metod som benämns ”mental mapping”. I intervjuer ombads individer rita kartor och beskriva resor som de gör i vardagen liksom doft-, ljud- och synintryck. Vidare fick de som intervjuades redogöra för stadens mest karakteristiska delar.

Syftet med metoden mental mapping var bland annat att analysera hur olika grupper av människor använder offentliga rum och vad staden symboliserar för olika individer.

Metoden har vidareutvcklats av bland andra arkitekten Jennifer Mack (2003) för att studera hur nyanlända flyktingar och människor som har migrerat uppfattar städer, samt av Anna Lundstedt i projekten Tredje rummet och Mentala kartor. Metoden grundar sig på etnografisk observation och ”talking whilst walking”.

I april 2008 genomförde en grupp etnologiska forskare en veckas fältarbete och gatuetnografi i London. Fältstudierna publicerades i en gemensam metodbok och antologi. Se vidare:

Lundstedt, Anna (2009) ”Mentala kartor och vägbeskrivningar” i Etnografiska observationer, Studentlitteratur.

Sex personer som delat bostad i London ritade kartor/skissade centrala platser i sin omgivning och blev intervjuade om sina dagliga rörelser i offentliga rum i sin närmiljö – från hemmet till arbetsplaterna, skolor, affärer, körlektion, förskola, parker, fotbollsarenor, vägar, pubar o.s.v. Med berättelserna och skisserna/kartorna som vägvisare gjorde forskaren/medvandraren sedan samma resa och följde rörelsemönstren i offentliga rummet, dels tillsammans med den som tecknat ner platserna, dels på egen hand. Samtalen och de medföljande observationerna ledde till att vägvisarna började välja nya resrutter och uppmärksamma nya saker i vardagen.

Homi Bhaba (1994) menar att alla former av identitet och kultur är i en kontinuerlig process av interaktion, omförhandling och nyskapande. Bhaba har utvecklat begreppet det tredje rummet och tankar om hybriditet. Tredje rummet kan beskrivas som det odefinierbara mellanrummet som finns i alla möten. Detta mellanrum rymmer en ambivalens vilket möjliggör förhandlingar mellan olika positioner. I detta tredje rum är inga positioner eller representationer fasta eller fixerade utan öppna för förhandling. Förutfattade uppfattningar, koder och referenser omförhandlas konstant och leder till att nya subjektspositioner kan uppstå.